www.finezine.se © 2007                    

 

 

Tjernobyl Dödar - Finezine #3

Efter en hård dag på jobbet med diverse olycksfall drog jag mig hemåt för att försöka avsluta mina Finezine-recensioner. På bordet låg emellertid ett brev från Östersunds-gruppen TJERNOBYL DÖDAR. Hokus pokus så förvandlades jag till den arbetsnarkoman jag egentligen är. Slet hela natten och halva dagen, bara för att kunna få med intervjun till det här numret. Håll till godo!

Rasmus Nalle besvarade alla frågor.

 

F- Vi börjar väl med den alltid lika aktuella frågan: Medlemmar?

TD- TD består av Rasmus - gitarr och sång, 22 år. Om man bortser från mor, far, bror och bror är jag relativt ogift. Spelade tidigare i Östersuds mest fluriga rockgrupp Substantia Nigra (94-95),  numera pular jag med ett countrypopdiscorockjazz-projekt vid namn My Big Teeth Gnash It featuring the Hall Of Heads (dragspel och sång). Jag kräver att SVT ska reprisera den gamla klassiska serien Mindre Modiga Män.

B.J. - sång och gitarr, 23 för tillfället men annars i stort sett två år äldre än Rasse, plyschkung, ser gärna en skön snyftare på stor duk, lirade tidigare med sytgrupperna Död Zon och Wellpaaph. Andra mysko grupper från de fjuniga tonåren är Björkans Brass och Långben Går På Zoo.

 

F- Varifrån kommer namnet?

TD- Namnet tog vi andra eller tredje gången vi repade, vilket vi i början gjorde på mesvolym hemma hos B.J.`s föräldrar. En gemensam kompis jobbar på en kommunistblaska och vi får alltid en massa tidningar hemskickade. Ett nummer låg uppslaget och en fet rubrik proklamerade att ”Tjernobyl dödar fortfarande”. Det var givet att det skulle bli vårat namn. Hade ni hört hur vi lät då hade ni förstått. Namnet funkar alldeles utmärkt även nu. Det är ett sant påstående och det går på nåt sätt hand i hand med hur vi lät, låter och kommer att låta.

 

F- Hur länge har ni spelat i hop?

TD- Bandet kom till 1993 av den gamla klassiska orsaken: En flicka kom emellan, vi träffades och historia skrevs. Nej allvarligt talat var det nog så här: Vi var båda less på det lokala musiklivet. Sector Sexs var roliga en gång i tiden innan alla lokala band började försöka låta precis som dem. Det funkar på ungefär samma sätt idag, med skillnaden att nu ska alla låta som Hellacopters. Musiken i Östersund är tyvärr fantasilös. Och så kom då den här flickan emellan, vi träffades och beslöt att göra nåt åt saken. Och efter det har i alla fall lite historia skrivits.

 

F- Vem gör text och musik?

TD- Vi skriver låtarna båda två, bara inte tillsammans. Musiken beskrivs väl bäst som en blandning av den musik vi lyssnade på innan vi fick fjun på hakan. Vi gillar båda åttitalspop men jag utvecklades åt det lite lagom alternativa gitarrpophållet och B.J. drogs till syntetisk musik. Givetvis sneglade bägge åt varandras håll men tog aldrig första steget. Ehhhh?

Att ha en stor åttitalskänsla  var i alla fall viktigt för oss. Någon sa nån gång att vi lät som en blandning av Ardis och Pistols och det kan väl kanske stämma. Men texterna är förståss det som är viktigast, annars hade vi skrivit på nåt annat språk. Lyriksmässigt har vi alltid försökt hålla en färgglad syn på en svart tillvaro eller en svart syn på en färgglad tillvaro. Vi har aldrig gillat såna där gnälltexter, typ ”mitt liv är så trist-jag vill dö”. Vi försöker ta den skitiga delen av livet med en nypa salt.

 

F- Vad har ni gjort för material? Demos, samlingskassetter?

TD- Vi har släppt åtta kassetter, varav de flesta är slutsålda. Alla band med självaktning ska givetvis även ha en sjuk film i garderoben. Så även vi. Tyvärr är den slutsåld. Det är lite synd för det är en riktig stämningshöjare.

 

F- Hur ser era planer ut för framtiden? Kontrakt på gång?

TD- vi har vårt eget bolag och det trivs vi alldeles utmärkt med. I övrigt återanvänder vi ett gammalt uttryck som kanske är lite väl rostigt i ringen: ”Vi lägger ner  när det inte längre

är roligt”. Just nu har vi förbannat skoj.

 

F- Inspireras ni av några särskilda grupper eller händelser månntro?

TD- Jag borde väl inte svara för oss båda men jag skulle tro att Pet Shop Boys i sin tidiga karriär är en bra gissning som gemensam nämnare. För egen del är Köttgrottorna de man mest snattar i från. Jag önskar att jag nån gång kunde få till ett lika fräckt gitarrljud som på deras fullängdsdebut ”Blodsdans”.

 

F- Vad tycker ni i övrigt om Östersunds musikliv?

TD- Jag ler alltid mitt sötaste leende när jag lyssnar på min Kompleks- kassett. (Förstår dig så väl…/förstående red.)

B.J. och jag brukar annars kunna dansa oss sjuka till Panikorkestern. Jag hänvisar till mina åsikter om fantasilösheten i Östersunds musikliv när jag säger att om man har förinspelad bakgrundsmusik klassas man direkt som syntare och då får man inga spelningar. På syntspelningarna får man inte heller vara eftersom man har gitarrer och då är man ju punkare. Vi försöker då och då att skaffa egna spelningar. För närvarande är dock inget planerat.

 

F- Nu kommer den absolut viktigaste frågan nånsin i världshistorien: Loch Ness monstret eller Storsjöodjuret?

TD- Wahhh! Egentligen ingen av dem eftersom jag har djurfobi men jag antar att man bör svara så jag får väl säga Storsjöodjuret. Jag är så jävla less på den här trenden med England, Irland och just Skottland. Östersund är stan över alla. Gå ner på stationen och lyssna på när kärringen säger i den sprakiga högtalaren: ”Välkommen till Östersund”. Sug på orden ett tag, ta ett djupt andetag, se dig omkring och njut.

 

F- Till sist: Berätta om nya demon. Är ni nöjda?

TD- Titeln kläckte jag redan 95 när jag bodde i Varberg och utan att uttala mig alltför mycket om Varbergarna är porschedrömmar och adidasskor nåt som alla kutar omkring med därnere. (Ja det stämmer nog, vi känner ju ett antal personer därifrån!/världsvana red.) Några av låtarna är gamla godingar som vi legat och sugit på ett par år. Vi kanske låter mer allvarliga och vuxna på ”Porschedrömmar mot för hur vi lät förut. Det är i alla fall vad många har sagt. Men jag vet inte, jag tycker fortfarande vi har det där gulligt naiva kvar och jag känner mig mer sprallig än nånsin. Men jag kan erkänna att visst hatar vi lite mer nuförtiden. Men å andra sidan: Vi älskar mer också.

Och med de vackra orden avslutar vi intervjun med Tjernobyl. En hemsida är på gång och där kan ni säkert hitta mycket intressant senare. Köp gärna deras nya demo, adressen finns kanske längst bak i tidningen...

 

Tidigare FZ nummer

Vill ju alla läsa. Här kan man få väl valda delar av material från varje nummer, och även se vilka numemrsom fortfarande finns att köpa.

Fantomen »

Toarullarna »


Strutshärmaren »

Galen älg »

Kråkan »


Egozinet »


Udda liv »

Varning »



Elefant »