www.finezine.se © 2007                    

 

 

Kråkan- Finezine #5

 

  ARVIKAFESTIVALEN 1998

          10-11 juli

 

DET HÄR kommer att bli otroligt svårt att skriva om, och nån ordning på hela historien existerar inte. Men det får bli som det blir.

Jag å Anna (vem annars?) har haft en av våra roligaste helger hittills. Vi åkte i väg mot Arvika på

torsdag kväll.

Hamnade i samma kupé som några dryga killar som vi retade oss lite på. De skulle ”på en festival några kilometer utanför Arvika, med Black-Ingvars och Hjalle &Heavy…” Sa de, i alla fall. Och de skulle vi få stå ut med hela vägen till Arvika, tänkte jagåAnna. Djup suck och menande blickar.

 

                              

                                            Jimmie och Linus

 

 Det hela slutade med att dessa pojkar som var döpta till Jimmie och Linus, spelade sina enormt roliga och bra låtar för oss och en kille som heter Mathias. Han kom från Arvika men hade flyttat till Åre och roar sig numera med att göra praliner, fick vi veta. Vi har nog aldrig skrattat så mycket på en tågresa i hela vårt liv tror jag! Tyvärr kom konduktören och sa åt oss  mitt i natten att nu fick det faktiskt vara nog…

 

             

                         Anna och Åre- Mathias

 

När vi efter en obekväm natt vaknade på stationen i Hallsberg på

fredag morgon,

fick vi sitta i 3 timmar och vänta på nästa tåg. De timmarna gick alldeles för fort, och vi fick höra repriser på ”Fotogenhämnaren”, ”Vi är allaVilhelmina-bor” och ”Feministiskupprättelse”. Jaja, det är ingen mening att jag försöker förklara, ni kommer ändå aldrig att förstå. Efter en stund på tåget kom vi fram till Arvika, checkade in och slog upp DOOM II. Bredvid E-tuna Mathias och Lina faktiskt, fastän jag inte trodde att Anna ville det… Missförstånd uppstår så lätt. Vi hade inte så många ”Måste-se”-band

den här dagen, så vi roade oss mest med att åka motorhuv och kasta kottar. Som vanligt var det 4 scener och årets tema var ”RYMDEN”.

Vi såg lite på LOK, Anna jublade. Incka, som var det sämsta jag sett på länge. Speaker bite me var inte så särskilt intressanta, men vi kollade litegrann. Titiyo och Kent kunde vi inte heller undvika, eftersom de spelade på stora scenen, ”Vintergatan”.

 

              

                        Tuben, Katrin, Stephan, nån Anna(n)

 

Två återbud hade det blivit; Rammstein och Weeping Willows. I stället spelade Di Leva och  Fireside, som ingen hade sett 7 gånger förut. Di Leva spelade bara med sig själv, gitarren och vattenkannan, det var ganska bra faktiskt. Vi gjorde också tappra försök att se Sista mannen på jorden och Cat Rapes Dog, men det var i stort sett omöjligt. Bägge banden spelade inne på ”Virgo”, och det var proppat med folk.

Vi hälsade på vid den minsta scenen också, ”Apollo”.Petter, Två fiskoch en fläsk samt Sara… Alla var hemska! Två fisk och en fläsk spelade lite folkmusiklåtar, det lät hemskt och de verkade inte ha nån känsla alls för sån musik. Sara klev upp på scenen iklädd luciakrona och fejkade väl en orgasm, som det lät. Imponerad av Dennis Lyxzén, kanske? Covenant och Liberator såg vi, de sista mest för att leta efter Jimmie och Linus. Men efter vi mött dem då de skulle till stan för att köpa öl, såg vi dem aldrig mer…

 

                 

                                         Kottmannen. Snygg!

 

S.P.O.C.K. tror jag visst att vi missade i år igen, men Mopeds och Eat Static såg vi. Sistnämnda hade väldigt häftigt på scenen, så de var roliga att titta på även om deras musik inte var nåt som föll mig i smaken. Ja, sen var det mitt i natten och jagåAnna var väldigt trötta, men satt ändå troget och väntade på Audio Laboratory, med EbbotLundberg i spetsen. De var ju såklart försenade, började inte förrän strax före 3. Hade man orkat hålla ögonen öppna så skulle det säkert varit roligare att se, med vinkelslipar och dylikt. Ebbot hade brutit foten men var både glad och lite full i alla fall. Det var en ztrange upplevelse vi var med om. Får man tillfälle att se dem så ska man nog göra det tror jag. När vi till sist inte orkade sitta kvar på stolarna längre, snubblade vi till tältet och sov!

 

 

 

Lördag

var det fint väder efter en natts regnande. Vi funderade på att åka och bada, men ingen orkade. Vi gick till filmtältet och tittade på ”MarsAttacks” med Pie-Mag Dan i stället. Den var ju … Bra? Skum.

Det var mycket mer folk än dagen innan. Faktiskt alldeles för mycket. I år hade det släppts fler biljetter än tidigare, och det märktes. Jag tycker att det var lite synd, faktiskt. Det räcker med de 6000 (eller vad det nu är) som släpps in i vanliga fall.

Vinglade runt och tittade på The Hives, men övergav dem när FintTillsammans började spela på Apollo. Tyvärr spelade de inte doj-skoj-låten, men de var ganska bra i alla fall. Sideshow Bob spelade på Virgo, det var trångt och varmt så vi avvek efter en stund. När det var dags för Dark Side Cowboys hade jag lärt mig att det snabbt blev fullt med folk inne på Virgo, så jag gick dit rätt tidigt under tiden Anna kollade in början på BackyardBabies. Hon dök upp bredvid mig fortare än kvickt när DSC började. ”De var väldigt proffsiga”, för att citera Anna efteråt. De spelade en del gamla låtar fast i nya versioner, och det var kul. Men de hade alldeles för kort speltid, hann ju knappt börja förrän de klev ner från scenen  igen. De spelade också Sisters”First andlast and always”, men en idiot i publiken tålde visst inte det utan hivade upp en flaska på sångaren. De blev inte glada.  Annars tycker jag bara att det var synd att de inte hade nån körtjej med sig, det hade nog blivit lite annorlundare.

Sedan var det dags för Gluecifer, första gången ever. De var väldigt bra men som vanligt smet vi efter ett tag. Det häftigaste på hela festivalen var när vi blev överraskade av några styltmänniskor. Iklädda plastslangar, djurskinn och bärandes facklor kom gråmålade, högbenta figurer klivande genom publikhavet. Det var som om man blivit förflyttad till en paralellvärld… Häftigt!

 

                 

                               Skägg- Simon från Senap

 

Andra band som vi såg en del av, men inte kommer i håg särskilt mycket var  Orup, Vurma, Broder Daniel, Samla Mammas Manna (mycket folk) och Moby. När det blev dags för Urga/Cirkus Cirkör inne på Apollo, kan man verkligen snacka om trångt. Urga spelade sin musik som kombinerades med magdans, svärdsslukning och lite mer äckliga saker. Bland annat en kille som skruvade en korkskruv genom tungan… Effektfullt är ordet! Ni som har sett dem vet vad det är frågan om.

 

                           

                                                  Urga

 

Lagom tills festivalens stora dragplåster skulle börja, började också regnet. Trots det stod i stort sett alla insläppta fans troget nedanför Vintergatan. De fick säkert både lunginflammation och blåskatarr, men det tycker till och med jag att det kunde vara värt. Och jag lyssnar inte ens på Sisters ofMercy. Det var en märklig, mäktig spelning och regnet gjorde kanske sitt till för att stämningen skulle bli den rätta. De som låg i sina tält och sov, visste inte vad ni gick miste om.

 

              

                                          Herr Ståhl

 

Sista bandet på hela festivalen var Ceasar´s Palace, som spelade på Andromeda. Jag, Anna och Steffe satt och tittade ett tag, men jag frös så in i norden att jag gick till tältet ganska så snart. Drömde om alla kottar vi kastat och allt roligt vi haft. Det finns så mycket mer att skriva men då skulle absolut ingen orka läsa det… Kram i alla fall till alla vi träffade och två kram till Andreas som inte ens kunde åka.

  Arvikafestivalen, wee lav jo!

        

Text: Malin Johansson

Foto: Anna Ringnér
 

 

 

 

 

            Andra

Arvikabilder    1998

 

 

 

 

 

 

 

 

  

        Arboga - Anders

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

          Åre - Mathias

 

 

 

 

 

 

 

 

 

   

         Urga - basist

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  

        Cirkus Cirkör

 

 

 

 

 

   

 

 

 

 

         han i Freewheel

 

 

 

 

 

 

 

 

 

   

               Daniel